Här är fallet: Jag har fysikprov imorgon. Jag tyckte att jag fattade allt jättebra, uppgifterna klarade jag av och det kändes bra. Sedan skulle jag prova några lite svårare frågor och där kom oron. De gick inte lika lätt och plötsligt blev jag osäker på om jag verkligen kan det här. Nu när jag skriver det tycker jag att det låter fånigt, men trots det gruvar jag mig för att jag inte ska kunna leva upp till mina förväntningar. Innerst inne vet jag att jag förstår det här med Energi, så vad är problemet? Jaa...höga ambitioner? Men vart går gränsen då? När blir de för höga?

Att avika från alla andra betyder antingen att man är konstig och en tönt eller att man är stark, det beror på begrundarens ögon. I min åsikt är det sista alternativet det korrekta. Jag menar; vem som helst klarar inte av konsekvenserna som följer av att sticka ut från mängden. Självklart är det lättaste att bara go with the flow och g(l)ömma vad du känner är det rätta. Men tänk på att det är ditt liv du lever och mitt liv som jag lever. Ingen har rätt att säga åt dig vad du ska ändra på eller sluta med.

Helgen som var har varit väldigt mysig. Äntligen kom SNÖN! Och på första advent också, så fint. Jag har bakat lussebullar, det är ju ett tecken på att julen snart är här. På riktigt liksom. Är längtan ett tillräckligt starkt ord?

Tror att du inte vill ha något med mig att göra, så jag håller mig borta. Men tänk om du tror samma sak om mig? Då händer ju ingeting.

Helgen gick jättefort. Swish och den var borta. I fredags var det NA-fest, riktigt roligt faktiskt! Haha ;) Sov i stan till lördagen och hem till middagen. Söndagen innehöll mest slappa saker. Vi hämtade en adventsgran bland annat. Kändes dock lite konstigt eftersom det inte är snö ute, inte en enda flinga. Men det är ju första advent till helgen.

Hatar att jag alltid oroar mig så j***a mycket.

Efter skolan idag gick jag till pappa lagom till hans eftermiddagsfika. Score! Trodde kvällen skulle bli långtråkig, smsade Signe. Det var lösningen! Vi köpte mumsiga sallader och promenerade upp till Dancehall. Myspyste med Kajsa & Mirja, en massa skratt och flummiga konversationer. Slutade som en underbar kväll. Nu: te och blåbärsmuffin. God natt ♥

Vet inte ens om det är värt att nämna detta självklara faktum, men jag gör det ändå: Breakin Dawn var superbra! Ofc...

Vaknade tidigare än vad jag skulle idag. Hade satt klockan på 08:30 men jag bestämde mig för att slå upp ögonen på riktigt vid åtta. Älskar egentligen att vara uppe tidigt, fast mest på helgerna, dagarna blir så långa då. Dock försökte jag sova så länge som möjligt inatt. Varför då? Jo! Ikväll vid midnatt är det premiär för Breaking Dawn!!!! :D Ska hänga med några av mina flickor innan och ladda hela kvällen, awesome! Som ni förstår så blir det en sen natt så tänkte att jag skulle vara utvilad till mitt yttersta.

Jag blir bara så skjukt less på att allt bara kretsar runt en sak ibland. Som om det var det ända som livet innehöll eller gick ut på. Och om man då inte är en del av det blir det lite väl jobbigt att alltid höra det om och om igen, när man själv kämpar mot. Då gäller det att ändå hålla kvar vid det som känns rätt och följa sin egen väg, för i slutet är det ju det som räknas, eller hur? Be true to who you are.

Är det inte konstigt hur humöret kan gå från toppen till botten så snabbt? Som att stänga av lyset. Inte sådana här supermiljövänliga dock, de kan ju ta lite längre tid... Men jag antar att det är så det är att vara tonåring. Sånt är livet, det är väl charmen?

Idag hade jag typ tre timmar hål. Det betydde lunch på stan med söta flickor, mums! Sen träffade jag ännu en söt flicka, vid namn Signe, och så gick vi omkring lite. Köpte en svart blus, det blir nog finfint. Nu kollar jag på det galna programmet All världens reklam. Bye!

"You don't know how strong you are until being strong is the only choice you have."

Kom för ungefär en timme sedan till lägenheten. Det var ju kanske inte ett glädjerus som for genom kroppen, men... Nu är det skola som gäller. Ännu en vecka. Och sen en till, och en till. Känner mig inte så jättepeppad.