Åh nej! Nu är den vanliga efter-lov-depressionen här igen. Jag hatar den! Den smyger sig på som en liten katt (här pratar vi inte vanliga, söta katter utan onda, som liksom suger det goda ur en, inte för att det finns sånna katter, men ändå) när man trodde att livet var på topp. Detta mystiska fenomen drar ur all livsglädje och man börjar ifrågasätta meningen med livet. Plötsligt kommer man att tänka på hur otroligt underbart det var på den senaste utlandsemestern och hur lätt livet vore utan prov som måste göras eller krav som borde (usch, vad jag hatar det ordet) uppnås. Allt det vanliga, det som tillhör den vardag som man annars brukar tycka är helt okey, verkar nu så tråkigt och man kan inte förstå hur man kan acceptera dessa förhållanden. Detta har just drabbat mig. Nu vill jag bara ha oändligt med pengar så jag kan resa jorden runt, se allt jag vill se, uppleva andra kulturer, ny spännande mat, träffa människor med helt annan bakrund och historia än jag själv. Jag vill inte sitta i en liten mörk håla i ett klassrum och gäspa tills tårna pressas ut från mina ögon samtidigt som jag försöker fatta genetikens grundregler. Varför kliva upp klockan halv sju i ett kyligt rum, åka buss två mil, vara i skolan, pressa in det lärarna kallar kunskap för livet (ord som du ska kunna till nästa prov), vänta en timme på bussen, åka hem, kolla på tv (orkar inget annat), äta, sitta vid datorn, sova, vakna, när det känns som man vill sova tio timmar till... Ni fattar - jag är lite less.

Kärlek till den stora vida världen som jag snart ska utforska♥


Här har jag varit.

Ja, jag har ju inte skrivit något här sedan mitt absolut första inlägg, vilket var ungefär en vecka sen. Tråkigt start - ja, jag vet - men jag har faktiskt en förklaring, och en bra sådan. Jag var nämligen uppe i vår mysiga lilla husvagn i Bydalen och tillbringade större delen av sportlovet på skidor. Sweetlikecupcake på det! Thihi ^^
Men gjorde jag verkligen inget mer än åka skidor? Jo, det gjorde jag faktiskt. Jag åt också. En massa gott! Mina närmaste vänner sitter säkert o fnittrar när det läser det, medan ni andra tänker: "Jaha? Och? Det gör väl alla?". Men skillnaden är nog det att alla inte skulle berätta om det på samma vis. Bästisen min brukar säga att jag har ett väldigt speciellt sätt att berätta om mat och liknande, som att jag liksom drömmer mig bort ett tag och använder mina händer väldigt noga för att förklara.. Hehe, jaa, sån är jag! Jaja, i alla fall. Vart var vi? Jo, jag åt. Mm, det var gott! Mammas hemlagade lasange, varm cholkad med vispgrädde och marshmallows, banana split, kyckling, listan kan göras lång. Men det bästa var nog ändå Filébuffén på Fjällhalsen! Wa-oh-we! Den var något utöver det vanliga, sötbjörnar! Oxfilé, kycklingfilé och fläskfilé med en massa utsökta såser och olika tillbehör. Tyvärr har jag ingen bild, men ni får denna vackra skapelse i stället!
Ja, som ni förstår så var mitt lov härligt! Hehe♥



Hoppas munnen vattnas!


Glassig kärlek på er!♥

Coolt! Nu har jag också en blogg, precis som alla andra. Wow Elin, så innovativt och efterblivet! Jaa, typ så. Fast som rubriken lyder: Allt är Angelicas fel! Hon tvingade mig. Men så tänkte jag: Ja? Varför inte? Why don't just give it a try? Så det gör jag väl då... This is the start of something new!

Kärlek på dig Agge! ♥♥