Haha, har glömt att berätta om en sjukt sjuk grej som jag gjorde förra helgen. Asså chokladfrostade muffins vad dum man kan va... Vad hände nu då? Jo, jag satt o pimplade på en vanlig liten sjö när jag fick för mig att lyssna på musik, så jag plockade fram mobilen. (Redan här är det korkat, jag vet.) Ni kanske kan lista ut vad som inträffade? Min älskade telefon störtade raka vägen ner i det cirka två decimeter breda hålet i isen och jag såg hur den försvann, sakta men snabbt på något vis... Efteråt märkte jag att jag till råga på allt näst intill stukat lillfingret i försöket att rädda den lilla apparaten som innehöll en stor del av mitt liv (oj, vad nördig jag låter). Blev jag frustrerad? Ehh..? Ja, något!
Det där var ju heeelt jätteknasigt av mig att göra, och det är just där felet ligger - det var FÖR knasigt och oansvarsfullt för att det skulle inträffa. Jag hade min mobil på ett så osäkert ställe att det nästan är skrattretande, jag tänker faktiskt längre än så i vanliga fall. Här kommer det mystiska, vänta bara. Det måste på något sätt ha varit...ödet! Jo, seriöst, det var meningen att det skulle hända! Av vilken anledning? Så långt har jag inte kommit än, dock, men jag vet att det finns en. I'll just wait and see...
 
Jag tror ärligt talat att allt sker av en speciell anledning, kalla det vad ni vill - magi? gud? ödet? - något åt det hållet. ♥