Skulle just till att skriva ett inlägg om hur less jag är på ett snöfattigt december. Tänkte klaga och skriva att det aldrig kan bli riktig julkänsla utan vitt fluff som täcker landskapen och att jag kanske skulle vägra att baka pepparkakor under dessa förskräckliga omständigheter. Men! Av en händelse använder jag mina nackmuskler och vrider huvudet ett snäpp åt vänster för att sedan glatt ropa: "Det snöar!" Och det utropet hade faktiskt sina naturliga skäl, jag ljög inte. Nu hoppas jag bara att detta julmagipuder ligger kvar och byggs på tills det att dörren blir svår att öppna. Så att man liksom får kämpa sig ut för att sedan skotta upp en liten stig.